Den som bilderna handlar om ska se dem om tjugo år.
Ett dop är kort, och det är släkten som fotograferar det: mormor från bänken, gudföräldrarna vid fonten, någon kusin under lunchen. Bilderna hamnar i tjugo telefoner och stannar där. Det här handlar om att de i stället blir kvar hos familjen.
Veckan före
Det sista ni behöver den veckan är ett till projekt. Det här tar en kvart och kan sedan lämnas.
- Namn och datum räcker — resten går att ändra ända fram till dagen.
- Korten skrivs ut hemma på vanligt papper och läggs vid varje kuvert.
- En förälder eller gudförälder kan hjälpa till med samma vy som ni själva har.
I kyrkan och vid fonten
Ni står längst fram. Allt som syns bakifrån ser någon annan.
- En kod i psalmboken eller på kortet räcker — ingen app och inget konto.
- Äldre släktingar kommer in på samma sätt som alla andra, utan att registrera sig.
- Ni kan godkänna bilderna innan de syns för de andra.
Vid lunchen
Det är runt bordet de bilderna tas som ingen tänkte på att beställa.
- Bilderna kan visas på en skärm i rummet medan ni äter.
- Den som vill hälsa kan göra det med rösten eller på film, inte bara med penna.
- Gamla bilder ur någons album kan läggas till på samma sätt som nya.
Åren efteråt
Det viktiga är inte var bilderna ligger nu, utan att de finns kvar när barnet frågar.
- Hela dagen hämtas hem som en fil med en visning som fungerar utan internet.
- Lagring och behandling sker inom EU, på egna servrar.
- Ingen tredjepartskod och inga annonsnätverk mot gästerna.
Se det själv först
Demot är ett riktigt event, inte en film av ett. Du står där gästen står, utan att skapa något.
